StarkochTapper

Envis, omtänksam, alldeles för snäll och lite naiv tvåbarns mor som står stadigt med båda benen på jorden....i vanliga fall...för tillfället har någon kapat dem vid knäna ungefär och jag försöker hålla mig upprätt till hjälp har jag min fantastiska man Tommi. <3 Tillsammans har vi två fantastiska pojkar Tim Toke född 0408 och Leo Vilde 0907. 27/1-11 fick Leo en fruktansvärd diagnos, han hade fått en hjärntumör...där började resan, resan som kapade av mina stadiga ben, resan som kommer förändra vår värld...på något sätt...Efter att ha googlat alldeles för mycket om just Leos sorts tumör har jag insett att det inte finns speciellt många "lyckliga" sidor om detta...vilket gör detta till ett ypperligt tillfälle att berätta om detta...för denna resa mina vänner kommer sluta lyckligt - Bara så ni vet!!

långsamt...

Det händer inte mycket från dag till dag, värden ligger fortfarande lågt, febern lite till och från...fast vi skall verkligen inte klaga, han har så dåliga värden att en infektion egentligen borde sitta ordentligt på honom; enligt doktorn idag mår han bättre än förväntat. - fasst det är klart, han är ju så stark. Dessutom tror jag att liksom sin mor (och far) har en bra inställning till det mesta i livet; vi klagar inte...och efter det här ännu mindre hoppas jag!!! Jag brukar inte bry mig om vad människor runtomkring mig tycker och tänker, jag anser att det bara kostar en massa onödig energi...MEN nu märker man att sömnbristen, den korta stubinen och allt annat trist som cancern dragit med sig börjar göra sig påmint.... Jag kan reta mig så inni på människors negativa sätt och framtoning, alla dess klaganden om hur jobbigt allting är.... jag ser dem här på sjukhuset, på facebook, på teve....överallt, jag hoppas till "gud" och alla andra att jag INTE någongång kommer klaga mer än nödvändigt och att jag någonstans funnit en ödmjukhet gentemot andra som faktiskt har det värre!!!! Man har träffat en del som inte är lika lyckligt lottade som vi är, mammor och pappor som förlorat och som faktiskt håller på att förlora sina barn...och då får jag dåligt samvete för hur jag mår...och då har jag ändå ett hopp kvar!! Jag hoppas att jag aldrig kommer att glömma det där hoppet och inte heller de människor som förlorat sitt hopp <3 <3 <3 <3

så eftersom jag inte gillar negativitet utan gillar att se allt från den ljusa sidan, är jag ändock lite lycklig att jag faktiskt är lite bitter....iallafall på de som inte kan se det positiva i livet <3 <3 <3

Brukar läsa din blogg, som jag beundrar dej!

Hoppas hoppas allt kommer gå bra för din lille Leo!

Fantastiskt att du kan vara så positiv och lova att inte klaga/gnälla eller vara besvärlig. Tror inte att någon skulle misstycka om du gjorde det, gör det! Vi ser din sida av sjukdomen och vad som händer med Leo och förstår att du möter människor som har det mycket värre - det finns alltid de som har det värre. Men det är dig, din familj och Tim som vi kan relatera till och jag tror att alla som läser förstår att du någon gång måste få pysa över också. Du måste vara rädd om dig själv också, kramar från oss i Greggered

Ha ha ha ha jag älskar dig! Underbara du! Det förståååår du väl att man måste gnälla som svensk!!!!;)

Idioter, de borde skaffa en hobby så att de slutar gnälla...

Å andra sidan är det första gången du är irriterad så jag borde

Dokumentera detta tillfälle'!!! Puss

Tycker du förtjänar att gnälla MYCKET så gnäll på. Behövs nog så ni orkar vara så starka och underbara ni e hela vägen ut. Tussen styrke kramar på er.

Det är en fantastiskt fin egenskap att kunna se det posetiva i alla olika situationer.

Tyvärr så är jag själv inte så bra för det, oroar mig för det mesta jämt!

Och den som mår sämst av det, ja det är ju jag själv ;) så jag försöker jobba med det så mycket jag bara kan =)

Man får träna sig att tänka posetivt helt enkelt =)



Jag beundrar er och tänker på er ofta!



KRAM