...börjar förstå att allt snart kan vara över!!!! <3
Den andra behandlingen är över... Det gick smidigare än sist, Leo är så tapper att hälften vore nog!! Igår var vi också på återkontroll efter benmärgstranslantationen i göteborg! Ett fantastiskt besök som resultera i : borttagning av de flesta..(nej ALLA) mediciner....:-0 väldigt läskigt fast underbart!!! Tänk vad bra hans mage måste må bättre nu!!!!
Dessutom bestämdes det att hans cvk (medicinslangar från bröstet) kommer att tas bort nästa mr!!!!!! Helt overkligt!! Han har ju ytterligare en infart på andra bröstet så den blir ju kvar då förstås....
Tänk vad skönt för liten... Det är inget litet paket att jämt ta hänsyn till!!! Såååå lycklig!!! Tänk att skiten snart är över och att det kommer bli bra!!!
Bilder från de senaste dagarna...<3
Här är lite bilder från de senaste dagarna tagna med mobilen!!!
...det går bra nu...:-D
Nu var det så där längesedan igen jag skrev...;-).. Allt går bra, dock visste man ju inte riktigt vad som döljde sig på de senaste mr bilderna visade så Leo skulle göra tre cellgifts behandlingar till. Dessa tre behandlingar är mycket mildare än de han tidigare fått, han får endast cellgifter i sin lilla dosa han har i huvudet i fyra dagar på raken, en gång i månaden i tre månader. När det är avklarat så är det dags för en ny magnet röntgen, där vi verkligen VERKLIGEN hoppas få klara besked!!! Något väldigt positivt vid förra röntgen var att man inte kunde se något alls kvar i hjärnan :-D
I övrigt har vi det väldigt bra!! Att få se mina barn hemma tillsammans med oss känns fortfarande overkligt... och lite lustigt, då man ibland kommer på sig själv, med allt man vill göra tillsammans för det känns lite som om vi inte är på riktigt än...vi bara lånar varandra... skum och obehaglig känsla, jag inte önskar någon!! Men oavsett är det ju givetvis fantastiskt skönt att vara hemma <3 det har ju inte blivit så mycket av det de senaste 10månaderna!! och det mina vänner är helt fantastiskt, att sova hemma alla fyra...inte ha hälften av familjen någon annanstans.. Att få äta frukost, lunch och middag TILLSAMMANS!!..att få lite form av vardag! Tyvärr vill ju inte Leo äta själv än och magen är fortfarande väldigt känslig så vi matar små mängder och ofta istället, genom "peggen". Dock är jag nu "Proffs" på att fånga upp spyor i tid och otid med div. redskap...(kanske ingen merit direkt..) Leo utvecklas mer och mer för varje dag, ord kommer nya i stort sett varje dag, dock vill han inte börja gå... han har återfått balans till att resa sig och stå stilla och leka. Jag hoppas att han är rädd bara, att det är därför han inte vill... han går dock overhört bra och snabbt med div. hjälpmedel, så som gåvagn och storebror, eller som så många andra fantastiska barn...hängandes i sin mammas byxben..:-D ...FAst visst går tankarna till att, tänk om...tänk om det verkligen är metastaser kvar längs ländryggen och att det är därför han inte går... Att få se Leo leka och vara med andra barn är helt fantastiskt, detta lilla liv som under så lång tid varit isolerad i trångt fjuttigt litet rum..som endast blivit underhållen av mor, far, bror och sjukhuspersonal... och givetvis alla släkt och vänner, ni som kommit så fort ni kunnat både hem och till sjukhus, bjudit in oss till er för middag, spontana kalas, fika och lek!! Vi tackar er för att ni bryr er och är så duktiga på att ta hand om oss...när vi inte riktigt orkat själva alla gånger!!! Älskar er!!!
Jag hoppas verkligen att tiden går fort fram, jag vill att det skall bli slutet av november, och mr:en är gjord och att resultaten är sååååååååååååååå bra! Tänk vad häftigt, ni kan inte förstå..sååå fantastiskt underbart...tänk om (att, menar jag ju naturligtvis) den här resan snart är slut, och precis som jag skrev i början om varför jag skriver här, för att det skall finnas en riktig solskens historia också!!
....Och mer...jag höll på att glömma....min helt skalliga lilla hårlösa skrutt...har stubb över hela huvudet, hans vackra ögonbryn är påväg tillbaka och hans kolsvarta "gör många tjejer avundsjuka" ögonfransar is back!!!!
Bilder från i sommras, tagna under den lilla pausen vi hade mellan hans två benmärgstransplantationer.. <3 <3
Massa kärlek till alla!! (nåja, de flesta av er...:-P..)
I övrigt har vi det väldigt bra!! Att få se mina barn hemma tillsammans med oss känns fortfarande overkligt... och lite lustigt, då man ibland kommer på sig själv, med allt man vill göra tillsammans för det känns lite som om vi inte är på riktigt än...vi bara lånar varandra... skum och obehaglig känsla, jag inte önskar någon!! Men oavsett är det ju givetvis fantastiskt skönt att vara hemma <3 det har ju inte blivit så mycket av det de senaste 10månaderna!! och det mina vänner är helt fantastiskt, att sova hemma alla fyra...inte ha hälften av familjen någon annanstans.. Att få äta frukost, lunch och middag TILLSAMMANS!!..att få lite form av vardag! Tyvärr vill ju inte Leo äta själv än och magen är fortfarande väldigt känslig så vi matar små mängder och ofta istället, genom "peggen". Dock är jag nu "Proffs" på att fånga upp spyor i tid och otid med div. redskap...(kanske ingen merit direkt..) Leo utvecklas mer och mer för varje dag, ord kommer nya i stort sett varje dag, dock vill han inte börja gå... han har återfått balans till att resa sig och stå stilla och leka. Jag hoppas att han är rädd bara, att det är därför han inte vill... han går dock overhört bra och snabbt med div. hjälpmedel, så som gåvagn och storebror, eller som så många andra fantastiska barn...hängandes i sin mammas byxben..:-D ...FAst visst går tankarna till att, tänk om...tänk om det verkligen är metastaser kvar längs ländryggen och att det är därför han inte går... Att få se Leo leka och vara med andra barn är helt fantastiskt, detta lilla liv som under så lång tid varit isolerad i trångt fjuttigt litet rum..som endast blivit underhållen av mor, far, bror och sjukhuspersonal... och givetvis alla släkt och vänner, ni som kommit så fort ni kunnat både hem och till sjukhus, bjudit in oss till er för middag, spontana kalas, fika och lek!! Vi tackar er för att ni bryr er och är så duktiga på att ta hand om oss...när vi inte riktigt orkat själva alla gånger!!! Älskar er!!!
Jag hoppas verkligen att tiden går fort fram, jag vill att det skall bli slutet av november, och mr:en är gjord och att resultaten är sååååååååååååååå bra! Tänk vad häftigt, ni kan inte förstå..sååå fantastiskt underbart...tänk om (att, menar jag ju naturligtvis) den här resan snart är slut, och precis som jag skrev i början om varför jag skriver här, för att det skall finnas en riktig solskens historia också!!
....Och mer...jag höll på att glömma....min helt skalliga lilla hårlösa skrutt...har stubb över hela huvudet, hans vackra ögonbryn är påväg tillbaka och hans kolsvarta "gör många tjejer avundsjuka" ögonfransar is back!!!!
Bilder från i sommras, tagna under den lilla pausen vi hade mellan hans två benmärgstransplantationer.. <3 <3
Massa kärlek till alla!! (nåja, de flesta av er...:-P..)
