Dags att åka ...
Så då var det dags att åka in till älsklingarna på sjukhuset. Skall bara koka lite potatis att ta med i middags lådan...så vi har något gott att äta när vi kommer in i eftermiddag. hitintills mår liten bra...han är glad och skrattar <3 Men han har tydligen en massa dropp med mediciner och dylikt. De använder både hans "port a cath" och cvk på bröstet...:-(.. ovanför ena bröstet har Leo en liten dosa inopererad som man kan sätta nål i och ge mediciner och ta blodprov ur och på andra bröstet har han en cvk, en slang inopererad i kroppen för samma ändamål och dessutom sin peg på magen...lilla lilla skrutt, världens bästa!!! känns overkligt..:-(
Kärlek!!
Kärlek!!
....saknar...
Åh vad man vänjer sig fort vid att vara hemma....allihopa!
Happ..då så sitter man här själv och inväntar på att klockan skall gå fort fortare fortast, helst skall tiden hoppa till i höst någon gång, denna sommaren kan vi gärna vara utan...
12! dagar hade vi hemma allihopa, endast lite små provtagningar på sjukhuset, resten av tiden var vi tillsammans <3 Nu är jag hemma och kollar klockan hela tiden...skulle ha åkt in till liten och Tommi idag men hade istället en mysig dag med en vän, tack Marie! <3 Så nu väntar jag på att klockan skall gå och jag kan hämta Timmen så skall vi göra något kul <3 Men vad bortskämd man blir av att vara allihopa, snart är vi där igen <3
Vi hade super mysigt <3
Happ..då så sitter man här själv och inväntar på att klockan skall gå fort fortare fortast, helst skall tiden hoppa till i höst någon gång, denna sommaren kan vi gärna vara utan...
12! dagar hade vi hemma allihopa, endast lite små provtagningar på sjukhuset, resten av tiden var vi tillsammans <3 Nu är jag hemma och kollar klockan hela tiden...skulle ha åkt in till liten och Tommi idag men hade istället en mysig dag med en vän, tack Marie! <3 Så nu väntar jag på att klockan skall gå och jag kan hämta Timmen så skall vi göra något kul <3 Men vad bortskämd man blir av att vara allihopa, snart är vi där igen <3
Vi hade super mysigt <3
sen uppdatering..
Väldigt sen med att uppdatera..sorry! Men det är bara för att vi haft det så himla himla Jättebra!!! Operationen gick bra och återhämtining långt över förväntan..<3 <3 underbara lille skrutt!!
På onsdagen den 11/5 åkte vi in till salgrenska för att skrivas in i väntan på operation och fick pratat med Neurokirurgen om vad som skulle ske, och vad som kan kommas att hända... det var med stor nervositet och tårar liten lämnades för narkos den 12:e. Riskerna med operationen var stora, tumören satt/sitter fast i hjärnstammen och kunde ge bestående skador vid operation så som förlamning, ansiktsförlamning och en nedsatt/helt försvunnen svälj funktion mm. MEN mina vänner det behöver vi inte fundera på längre, för inget av det hände...Leo Vilde klarade detta galant, precis som allt annat han gått igenom de sista, vår lille starka och tappra lejon!! <3 Efter operation fick Leo vara 2 nätter på centralintensiven, men där gick allt toppen, ett hemskt ställe där man inte vill vara för länge...men som sagt därifrån kom vi snabbt...först var tanken att vi skulle till barnintensiven, dock hade vi en underbar sjuksköterska där som proppsa på att Leo inte behövde det, utan att han skulle till sin vanliga avdelning på Östra, barncancer avd. han behövde vara där han kände sig trygg...Fast så arg han var när vi kom dit har han nog aldrig varit, fast inte konstigt det...egentligen...kontentan av det hela, de fick bort större delen av den stora tumören, dock finns det en del kvar vid hjärnstammen, men det kommer kommande högdosbehandlingar att ta bort!!! Det vet jag, så det så!!! Nedan följer en bild på min lille lille skrutt med ett gigantiskt ärr...:-(...Skit cancer!!!
Men hur som haver, allt gick kanon efter fem dagar totalt på sjukhus efter operation fick liten faktiskt komma hem, och där fick han vara i nästan två veckor. Två underbara veckor (därav den sena uppdatering)Under dessa veckor har Leo övat upp sin balans, han kan nu återigen resa sig upp själv från sittandes, han går lätt och tränat genom att hålla oss i handen...dock vågar han inte släppa oss och gå iväg med gåvagnen...(dock är jag lycklig över detta ...jag är väldigt rädd att liten skrutt skall falla och slå i bakhuvudet där alla stygn sitter. (inget litet ärr) Vi har också hunnit vara på Liseberg med våra skruttar, underbart helt enkelt!!! Tyvärr har vi ju inte hunnit att träffa alla våra hjärtan vi gärna skulle velat ha gjort, men som sagt livet är ju lååångt!! Vi kommer ju finnas kvar, allihopa och njuta av varandra länge !!! <3
En mycket nöjd och pigg kille <3
Och en mycket nöjd kille som på Liseberg tog hem stjärnvinsten på favorit chokladen <3 <3
Tyvärr kommer nu alla Leos nya "gamla" färdigheter att brytas ner, idag på morsdag kl 9.00 satt familjen Vornanen och skrevs in på Avd. 322. Leo skall börja sin första högdos behandling av två. Detta betyder Cellgifter i höga doser och i många dagar, isolering på sjukhuset efter ett litet tag och sedan att avslutas med en benmärgstransplantation. Vi är förberedda på en jobbig period, redan under behandlingen kommer Leo att bli dålig, allt som skett vid övriga behandlingar med blåsor, illamående och ont i kroppen mm. kommer nu och det kommer fort och de kommer i massor... MEN om nu allt går som det skall och DET kommer det att göra, är att detta är näst sista behandlingen...NÄST SISTA!!!!! Jag längtar längtar längtar längtar längtar tills att leva som vanligt...ja kanske inte helt som vanligt, mer nöjd med livet och massa mer kärlek förstås... Kan nog inte egentligen förstå hur mycket jag längtar och då kan inte ni heller det säkerligen, så himla himla tokigt!!!! Jag längtar efter att bara behöva bli lite orolig för saker som kan komma att hända... skada sig i vilda lekar, oroa sig över att han inte äter ordentligt...mmmmm. INTE behöva oroa sig över att han läcker hjärnvätska ur operations sår, att stora ärr skall gå upp i bakhuvudet, att han skall bli förlamad i en operation, att han aldrig skall kunna svälja....Att behöva oroa mig för att han skall lämna oss....(hemska hemska hemska tanke!!!) !! Ja ni förstår säkert vart jag vill komma.... Jag vill ha en frisk, glad och fri från cancer kille....och det kommer jag få...snart mycket snart!!!!! <3 <3 <3 kärlek!!!
Tyvärr så får man ju hemska blåsor utav cellgifterna och då är man inte lycklig, dessa blåsor sitter innifrån och ut...:-(... Att man som en liten människa orkar gå igenom detta är otroligt, vilka kämpar...och själv klagar man på en liten förkylnings blåsa...
Måste tillägga... under den sista månaden utan cellgifter så har Leo hunnit bli luden på huvudet, hans ögonbryn är alldeles stubbiga och ögonfransarna börjar synas ordentligt, alldeles svarta och vackra...<3 så även om han troligtvis kommer att tappa allt igen...så kommer han i höst få tillbaka mycket!! Och även om hår"beklädnaden" är en ytte pytte liten grej...så betyder det för mig ett slags hemskt konstaterande...ibland glömmer man liksom av det tråkiga...sjukdommen...men att se min lilla fina gosse så "naken" gör det så verkligt...och den verkligheten är något jag vill drömma mig bort från....långt långt...så när hår kommer tillbaka väcks längtan efter det som komma skall massor....KÄRlek igen!!!
Snart är cancern där pepparn växer och en av världens finaste gossar, den starkaste och tappraste av dem alla full av vackert hår som visar världen att han vann, att han var starkare än starkast!!! <3 <3 <3
På onsdagen den 11/5 åkte vi in till salgrenska för att skrivas in i väntan på operation och fick pratat med Neurokirurgen om vad som skulle ske, och vad som kan kommas att hända... det var med stor nervositet och tårar liten lämnades för narkos den 12:e. Riskerna med operationen var stora, tumören satt/sitter fast i hjärnstammen och kunde ge bestående skador vid operation så som förlamning, ansiktsförlamning och en nedsatt/helt försvunnen svälj funktion mm. MEN mina vänner det behöver vi inte fundera på längre, för inget av det hände...Leo Vilde klarade detta galant, precis som allt annat han gått igenom de sista, vår lille starka och tappra lejon!! <3 Efter operation fick Leo vara 2 nätter på centralintensiven, men där gick allt toppen, ett hemskt ställe där man inte vill vara för länge...men som sagt därifrån kom vi snabbt...först var tanken att vi skulle till barnintensiven, dock hade vi en underbar sjuksköterska där som proppsa på att Leo inte behövde det, utan att han skulle till sin vanliga avdelning på Östra, barncancer avd. han behövde vara där han kände sig trygg...Fast så arg han var när vi kom dit har han nog aldrig varit, fast inte konstigt det...egentligen...kontentan av det hela, de fick bort större delen av den stora tumören, dock finns det en del kvar vid hjärnstammen, men det kommer kommande högdosbehandlingar att ta bort!!! Det vet jag, så det så!!! Nedan följer en bild på min lille lille skrutt med ett gigantiskt ärr...:-(...Skit cancer!!!
Men hur som haver, allt gick kanon efter fem dagar totalt på sjukhus efter operation fick liten faktiskt komma hem, och där fick han vara i nästan två veckor. Två underbara veckor (därav den sena uppdatering)Under dessa veckor har Leo övat upp sin balans, han kan nu återigen resa sig upp själv från sittandes, han går lätt och tränat genom att hålla oss i handen...dock vågar han inte släppa oss och gå iväg med gåvagnen...(dock är jag lycklig över detta ...jag är väldigt rädd att liten skrutt skall falla och slå i bakhuvudet där alla stygn sitter. (inget litet ärr) Vi har också hunnit vara på Liseberg med våra skruttar, underbart helt enkelt!!! Tyvärr har vi ju inte hunnit att träffa alla våra hjärtan vi gärna skulle velat ha gjort, men som sagt livet är ju lååångt!! Vi kommer ju finnas kvar, allihopa och njuta av varandra länge !!! <3
En mycket nöjd och pigg kille <3
Och en mycket nöjd kille som på Liseberg tog hem stjärnvinsten på favorit chokladen <3 <3
Tyvärr kommer nu alla Leos nya "gamla" färdigheter att brytas ner, idag på morsdag kl 9.00 satt familjen Vornanen och skrevs in på Avd. 322. Leo skall börja sin första högdos behandling av två. Detta betyder Cellgifter i höga doser och i många dagar, isolering på sjukhuset efter ett litet tag och sedan att avslutas med en benmärgstransplantation. Vi är förberedda på en jobbig period, redan under behandlingen kommer Leo att bli dålig, allt som skett vid övriga behandlingar med blåsor, illamående och ont i kroppen mm. kommer nu och det kommer fort och de kommer i massor... MEN om nu allt går som det skall och DET kommer det att göra, är att detta är näst sista behandlingen...NÄST SISTA!!!!! Jag längtar längtar längtar längtar längtar tills att leva som vanligt...ja kanske inte helt som vanligt, mer nöjd med livet och massa mer kärlek förstås... Kan nog inte egentligen förstå hur mycket jag längtar och då kan inte ni heller det säkerligen, så himla himla tokigt!!!! Jag längtar efter att bara behöva bli lite orolig för saker som kan komma att hända... skada sig i vilda lekar, oroa sig över att han inte äter ordentligt...mmmmm. INTE behöva oroa sig över att han läcker hjärnvätska ur operations sår, att stora ärr skall gå upp i bakhuvudet, att han skall bli förlamad i en operation, att han aldrig skall kunna svälja....Att behöva oroa mig för att han skall lämna oss....(hemska hemska hemska tanke!!!) !! Ja ni förstår säkert vart jag vill komma.... Jag vill ha en frisk, glad och fri från cancer kille....och det kommer jag få...snart mycket snart!!!!! <3 <3 <3 kärlek!!!
Tyvärr så får man ju hemska blåsor utav cellgifterna och då är man inte lycklig, dessa blåsor sitter innifrån och ut...:-(... Att man som en liten människa orkar gå igenom detta är otroligt, vilka kämpar...och själv klagar man på en liten förkylnings blåsa...
Måste tillägga... under den sista månaden utan cellgifter så har Leo hunnit bli luden på huvudet, hans ögonbryn är alldeles stubbiga och ögonfransarna börjar synas ordentligt, alldeles svarta och vackra...<3 så även om han troligtvis kommer att tappa allt igen...så kommer han i höst få tillbaka mycket!! Och även om hår"beklädnaden" är en ytte pytte liten grej...så betyder det för mig ett slags hemskt konstaterande...ibland glömmer man liksom av det tråkiga...sjukdommen...men att se min lilla fina gosse så "naken" gör det så verkligt...och den verkligheten är något jag vill drömma mig bort från....långt långt...så när hår kommer tillbaka väcks längtan efter det som komma skall massor....KÄRlek igen!!!
Snart är cancern där pepparn växer och en av världens finaste gossar, den starkaste och tappraste av dem alla full av vackert hår som visar världen att han vann, att han var starkare än starkast!!! <3 <3 <3
...Fortfarande hemma
Jaaaa, så är det!!! Vi är fortfarande hemma och om allt blir som det skall är vi hemma hela familjen fram till torsdag nästa vecka. Då är dagen kommen då Leo skall ta bort sin stora tumör... !!! Skräck och lycka på samma gång... Tumören har krympt till 29mm * 27mm den var 4,2 * 3,6mm då denna resan startade, ett mycket fint resultat enligt läkarn, metastaserna är till hälften i storlek och i antal från start, vilket också är fantastiskt bra!!
ÅH idag (inatt) kommer också Timmen hem, längtar ihjäl mig!! Leo längtar också massvis, han ropar efter Tim hela tiden!! <3 <3 <3 Han kommer bli sååå lycklig när han vaknar imorgon och storebror är hemme igen!!!!
Nej nu skall jag göra lite nytta också, medans liten sover...anmälas lite tillfällig föräldra penning och försöka få lite ordning på försäkrings papper...tur vi är hemma båda två...trots att ingen jobbar nu...krävs det nästan att man lägger ner heltid med papper och liknande till försäkringskassan och försäkringen för att överhuvudtaget få in lite pengar på kontot...HELT sanslöst... KÄRLEK!!
