Hejsan alla underbara!
Hejsan alla underbara, och förlåt för ett mycket sent inlägg, jag vet att ni är ganska många som kikar in här trots att jag inte skrivit på mycket länge...
Jag har inte haft något behov att skriva av mig det sista...och ibland har jag inte orkat. Vi har iallafall genomfört den sista högdosbehandlingen med tillhörande benmärgstransplantation. Den blev mycket tuffare än den förra, med många blödande blåsor och feber och infektioner och en helt kollapsad mage som följd... Nu dock är Leo påväg att återhämta sig i en väldig fart. Magen är dock fortfarande mycket sliten...
Men vi är iallafall hemma nu och myser allihopa, Tim har börjat 1:a klass och livet börjar sakteliga återvända.
Förra veckan genomfördes det en magnetröntgen som vi nu väntar svar på, känns mycket mycket läskigt... tänk om vi faktiskt för reda på att det är borta!!! Tjoho!!! Dock är vi förvarnade att det troligtvis kommer dröja ytterligare tre månader innan besked, då det säkerligen finns en massa ärr och inflammationer som blir svåra att tolka.
Men men hoppas kan man ju!!! Det har vi ju gjort så länge nu!! <3 <3 Annars mår vi nog ganska bra nu, Leo utvecklas och är mycket envis..(förstår inte alls vart han fått det ifrån..) Men jag ljuger om jag inte skulle säga att jag inte är orolig, jag är sjukt orolig.... Jag hade gärna velat spola fram tiden...om inte annat önskat att allt vore lite mer som vanligt; att inte bara föra protokoll över hur mycket vätska och näring Leo får via knappen, vilka mediciner han skall ha/vilka han fått osv. (det är en gäng)... Det är tur man har så många fantastiskt fina vänner och familj runt omkring sig, som hjälper och stöttar när man inte själv orkar eller glömmer saker... Tack alla ni!! <3 <3 Om det är någonting jag lärt mig eller kanske skall säga lär mig... är att uppskatta alla och allt runtomkring, utan många MÅNGA av er hade det här inte gått, iallafall inte likadant... så många nya vänner och bekanta man fått, och så många gamla vänner, som blivit nya... men självklart också (tyvärr men sant) fått reda på vilka som kanske inte är så goda vänner som man faktiskt trott... Men iallafall, Tack alla, tack för att ni hör av er, tack för att ni tänker på oss och tack för att många av er ändå beter er precis som vanligt, det är precis det vi behöver, ni är underbara åh vi älskar er alla!! <3 <3 <3
Jag har inte haft något behov att skriva av mig det sista...och ibland har jag inte orkat. Vi har iallafall genomfört den sista högdosbehandlingen med tillhörande benmärgstransplantation. Den blev mycket tuffare än den förra, med många blödande blåsor och feber och infektioner och en helt kollapsad mage som följd... Nu dock är Leo påväg att återhämta sig i en väldig fart. Magen är dock fortfarande mycket sliten...
Men vi är iallafall hemma nu och myser allihopa, Tim har börjat 1:a klass och livet börjar sakteliga återvända.
Förra veckan genomfördes det en magnetröntgen som vi nu väntar svar på, känns mycket mycket läskigt... tänk om vi faktiskt för reda på att det är borta!!! Tjoho!!! Dock är vi förvarnade att det troligtvis kommer dröja ytterligare tre månader innan besked, då det säkerligen finns en massa ärr och inflammationer som blir svåra att tolka.
Men men hoppas kan man ju!!! Det har vi ju gjort så länge nu!! <3 <3 Annars mår vi nog ganska bra nu, Leo utvecklas och är mycket envis..(förstår inte alls vart han fått det ifrån..) Men jag ljuger om jag inte skulle säga att jag inte är orolig, jag är sjukt orolig.... Jag hade gärna velat spola fram tiden...om inte annat önskat att allt vore lite mer som vanligt; att inte bara föra protokoll över hur mycket vätska och näring Leo får via knappen, vilka mediciner han skall ha/vilka han fått osv. (det är en gäng)... Det är tur man har så många fantastiskt fina vänner och familj runt omkring sig, som hjälper och stöttar när man inte själv orkar eller glömmer saker... Tack alla ni!! <3 <3 Om det är någonting jag lärt mig eller kanske skall säga lär mig... är att uppskatta alla och allt runtomkring, utan många MÅNGA av er hade det här inte gått, iallafall inte likadant... så många nya vänner och bekanta man fått, och så många gamla vänner, som blivit nya... men självklart också (tyvärr men sant) fått reda på vilka som kanske inte är så goda vänner som man faktiskt trott... Men iallafall, Tack alla, tack för att ni hör av er, tack för att ni tänker på oss och tack för att många av er ändå beter er precis som vanligt, det är precis det vi behöver, ni är underbara åh vi älskar er alla!! <3 <3 <3
