Min knapp... Min slang mamma!!!

Igår när Leo hade badat skulle jag göra rent runt hans peg ( något som görs varje dag och emellanåt vrids den också så att slangen kommer på motsatta sidan) något som ogillas av Leo. var och varannan gång skriks det högljutt och är livliga protester.. Fullt förståligt, men också mycket jobbigt... Jag lider med honom varje gång... Men ett nödvändigt ont som måste göras. Igår sa han " mamma!! Inte röra, det är MIN knapp och min slang"
Jag kunde bara hålla med men fick samtidigt förklara att jag måste hjälpa dig att hålla den ren...Leo gick som vanligt med på detta, genom protester och fasthållning blev vi slutligen färdiga... Då säger lillskrutt, "mamma, Tim skall hjälpa mig att ta bort slangen... Jag vill inte ha den längre.." Och återigen jag håller med honom...jag längtar till den dagen han skall få ta bort den...längtar!!!

Vilken lycka när den dagen kommer...han pratar ofta om sin "knapp" eller sin slang men detta var första gången han berättade om att han inte vill ha den, oftast kommer det många konstateranden om den, eller om andras avsaknaden av en egen "knapp"... <3 goding!!

Kärlek!!!


Friska och krya

Nu är vi friska och krya, endast minimalt med snuva, så skönt!! Vi har njutit utav sportlov, lite extra av allt och massa god mat, bak och kärlek.

Lördagen avslutades med grillspett och tomtebloss lek i väntan på färdiga spett. Imorgon är det söndag och snart åter till vardagen. Tur våren och sommaren bjuder på en massa ledig tid så man kan njuta snart igen lite extra av varann.

Kärlek!!!


På rätt väg!!

Nu börjar lillskrutt att må bättre.. En sväng av rs- virus och dubbelsidig öroninflammation var/ är det som bråkar med Leo, men nu mår han mycket bättre, och några dagar till på antibiotikan så är han på topp igen.. Dock har Leo slutat att äta, och får nu i sig näring i slangen på magen... Men jag ber till högre makter att det bara är tillfälligt...:-(.. Vågen hann gå ner till 11,1 kg vilket är minus ett kilo... Inte bra..:-(.. Så här lagas nu mat i mängder och bara. Leos favoriter... Vilka tyvärr Inte är så många, men ändå...

Så håll tummar och tår att vi snart äter mat, hela familjen igen...

Kärlek!!


...trött tröttare tröttast!

Japp, det är jag!

Bitter? Nåt så vansinnigt!!

Ledsen? Ja!

Arg? Hur mycket som helst!

Besviken? Mycket!

Ångest? Massor!!

Men jag är också

Glad, lycklig, full av hopp och massa kärlek!

Livet är orättvist många gånger, livet är surt! Ibland när allting bara blir sådär för mycket av allt, undrar jag vad jag gjort för ont förr om tiden! För mig veterligen har jag inte gjort något förskräckligt i det här!!!

Den sista veckan har varit lite extra tuff, Leo har fått behandling, jag har varit sjuk, Tim har varit sjuk och för att avsluta allt blev det även Leos tur att bli sjuk.. Eller ja, annan sjuk.. Istället för bara cancern... ( morr, grymt och stön...@&%#%#) när Leo får feber så blir allt bara jobbigare, blodprover, ev. Inläggningar, febermätningar, hur mycket dricker han, hur mycket äter han... Och så vidare... Och en massa ångest!! Man tänker tillbaka om hur j***a tufft det var för dryga året sedan, rädslan att hamna där igen... Fast mitt i allt detta så är man så oerhört tacksam att vi kommit så långt som vi kommit!!! Man tänker lite extra på alla som är mitt i det tuffaste!!

Leo har fortfarande feber, men vi är hemma, värdena var bra och Leo är pigg trots hög feber. Men kan tro att om febern är kvar imorgon vill de nog ha lite extra prover ifrån oss... Så nu håller vi hårt att febern är borta imorgon!!

Ibland vill man bara att allt skall vara som vanligt ( vad det nu är). Kunna få vara lite förkyld, eller få en släng av magsjuka utan att oroa sig... Att kunna resonera som många andra...att "låta" barnen få Vattkoppor, utan att oroa sig för att de skall bli ännu mer allvarligt sjuka! Något som går nu här där vi bor... Oron är hemsk!! Vattkoppor är jätte farligt för Leo och andra allvarligt sjuka barn och äldre... Att det dessutom är en luftburen smitta, som smittar innan de bryter ut...( usch!!) och att det sedan finns vuxna människor som tar sina vattkoppssjuka barn ut bland folk i affärer... Usch, man blir så rädd!! Jag blir rädd och arg!! Ångest!! Nä här håller vi oss ifrån affären ett tag...:-/

Det blev bara en massa gnäll ikväll... Tråkigt men nog så behövligt!

Kärlek!!


RSS 2.0