I väntans tider....

hihihi...nu sitter jag och Timmen och väntar ivrigt på att Liten och dess pappa skall få komma hem <3 <3<3!!! Japp, vi skall få fira midsommar hemma, helt underbart!! Igår hade vi föräldrabyta dagen och då kom Tommi och Tim ner till Halmstad och hämtade oss båda vid kl 11, sedan vid 18 åkte pappa och Leo ner igen....så han fick en liten försmak, åh vad lycklig han var!! Samma gäller ju resterande delar av familjen förstås...<3 <3

Leo mår jättebra nu (allt är ju givetvis relativt), han har dock inte kommit upp i riktigt helt fulla mål än, men vi får ställa klockan helt enkelt och utnyttja alla dygnets timmar men det gör oss inget, bara vi får vara hemma och han inte kräks...förstås...:-/

Igår när vi var hemma var våra småpojkar precis som barn skall vara, de kivades och busade och var svartsjuka på varann om vartannat, det mina vänner är fantastiskt!!!
Så som läget ser ut nu så är vi hemma på permis tom. midsommar dagen, för även om en del (de bättre) värderna går uppåt, så behöver han transfusioner av blodplättar och blod lite titt som tätt, hitills var 3:e dag...men det är ju vår vardag nu, tokigt men sant!


Så nu alla fantastiska och glada människor önskar jag med min familj er en fantastiskt härlig midsommar med god mat, god dryck och ännu trevligare sällskap!!! Själva skall vi vara hemma och bara mysa och tillsammans med oss fick vi ett trevligt sällskap från norr, min mor och far och finaste systrarna <3 <3 <3

MAssa massa massa massa massa Kärlek till er alla!!!!

...och så två bilder på mina finaste från i vintras...innan "#¤%&¤"/ cancern kom....

trångt!!!

Jajjamän vi är kvar på sjukhuset, isolerade och uttråkade!!! Leos värden är äntligen på uppgång, och han är oförskämt pigg!!! Trist väder också, hoppas det slutar lagom till vår eftermiddags promenad...(hoppas) Det är inte lätt att hålla honom nöjd längre på 15m2 ...:-0...

Just nu håller vi på att träna upp Leos mage för att äta mer...som läget är nu har vi kommit en bit på vägen, han får ca 100ml var fjärde timma i peggen... målet är det dubbla, då får vi komma hem...så just nu hålls tummarna väldigt hårt på att få fira midsommar hemma!!!!!!!!! åh fantastiskt det hade varit!!!! tyvärr så kommer det bakslag hela tiden med magen men peppa peppa, idag har två mål fått behållas, alltid något!!

Kram och kärlek till alla!! Håll tummarna för att vi också skall få ha en mysig midsommar hemma och slippa droppställningar och uttråkade barn!!!


Hemma mys med Timmen <3

I dag var det föräldra bytes dag...alltid lika mycket dubbla känslor... Enormt underbart att få vara hos Timmen och lika sorgligt som underbart att lämna Liten och givetvis vice versa när det är dags igen... huja!! Timmen trivs ju inte direkt på sjukhuset och då känns det ju inte heller ok att ha honom där mer än nödvändigt..?! Det blir ju ändå mycket, men vi brukar alltid mysa en massa extra när det är bytes dags.

Idag hade Tommi med sig picknick, så hela familjen begav sig till en närliggande lekplats där vi mumsa gott och myste...i utkanten så vi inte var mitt i smeten..då det inte är så bra med Leos värden... Leo är ju inte speciellt lekglad nu men trivs mer än gärna med att titta på när storebror leker <3

När det var dags att lämna halva familjen nere i Halmstad var det mycket tårar från både storebror och lillebror, det är svårt att förklara för dem båda att man verkligen vill att vi skall vara hemma och tillsammans men att det inte går just nu...självklart förstår ju Tim att det är så...fast samtidigt tror jag inte att han vill förstå det...ja ni fattar säkert...men men halvägs från Halmstad hade Timmen slutat gråta, tack vare mutan om jordgubbar och hyrfilm...tror han utnyttjar situationen lite också...det finns inte mycket mitt mamma hjärta säger nej till nu..;-)...

Nej, godnatt på er alla och sov fantastiskt gott, Kärlek!!

Och ps! Jag vet att jag får gnälla...och jag gör det också...tycker bara det är tradigt att folk gnäller om små saker hit å dit...och det är det jag hoppas att jag inte kommer göra sedan.... det kommer jag säkert göra.....men man kan ju alltid hoppas....<3

långsamt...

Det händer inte mycket från dag till dag, värden ligger fortfarande lågt, febern lite till och från...fast vi skall verkligen inte klaga, han har så dåliga värden att en infektion egentligen borde sitta ordentligt på honom; enligt doktorn idag mår han bättre än förväntat. - fasst det är klart, han är ju så stark. Dessutom tror jag att liksom sin mor (och far) har en bra inställning till det mesta i livet; vi klagar inte...och efter det här ännu mindre hoppas jag!!! Jag brukar inte bry mig om vad människor runtomkring mig tycker och tänker, jag anser att det bara kostar en massa onödig energi...MEN nu märker man att sömnbristen, den korta stubinen och allt annat trist som cancern dragit med sig börjar göra sig påmint.... Jag kan reta mig så inni på människors negativa sätt och framtoning, alla dess klaganden om hur jobbigt allting är.... jag ser dem här på sjukhuset, på facebook, på teve....överallt, jag hoppas till "gud" och alla andra att jag INTE någongång kommer klaga mer än nödvändigt och att jag någonstans funnit en ödmjukhet gentemot andra som faktiskt har det värre!!!! Man har träffat en del som inte är lika lyckligt lottade som vi är, mammor och pappor som förlorat och som faktiskt håller på att förlora sina barn...och då får jag dåligt samvete för hur jag mår...och då har jag ändå ett hopp kvar!! Jag hoppas att jag aldrig kommer att glömma det där hoppet och inte heller de människor som förlorat sitt hopp <3 <3 <3 <3

så eftersom jag inte gillar negativitet utan gillar att se allt från den ljusa sidan, är jag ändock lite lycklig att jag faktiskt är lite bitter....iallafall på de som inte kan se det positiva i livet <3 <3 <3

...det går segt...

Tiden går långsamt, vi är kvar på sjukhuset. Vi hann få en permission men fick åka in mitt i natten första natten....sedan dess inget mer, vi "bor" igen på sjukhuset, vi är förberedda på 2-3 veckor till. Nästa behandling är planerad till den 17-18 juli, så vi borde få lite tid hemma innan.

Leo har gått igenom en högdos och en benmärgstransplantation, en mycket tuff behandling...tur han är en sån tuff kille... dock självklart har han  påverkats av de... hans värden är i botten och kommer  ligga där ett bra tag fram över, han har feber till och från, en bakterie i blodet och magen är helt slut... allt rinner igenom från båda håll och har gjort så sedan över två veckor tillbaka...:-(.. dock känns det lite bättre nu så håll hårt att det snart vänder....<3 <3 <3 I höst när allt är färdigt kommer Leo att få ta om alla sina vaccinations sprutor från han var bebis, de finns inte längre kvar....det säger ju en del om vilken slags behandling han egentligen varit med om....och dessutom har en sån hemsk kvar...:-(... Men sedan jäklar skall jag dansa på bordet, golvet, skåpet, ja överallt.....för snart snart är helvetet över och benen spjärnade ett tag...innan jag vågar stödja helt själv på dem...;-)
Åh om någon är sugen på att hälsa på oss på sjukhuset är ni mer än välkomna, det är väldigt trist både för Leo och mamma och pappa att vara isolerade på sjukhuset i ett litet mini rum....dock är vi i <halmstad....men om någon har vägarna förbi....är det mycket uppskattat<3 <3

kärlek!

RSS 2.0